Jag försöker plugga idag, Det går sådär och detta är helt och håller Lars fel!!
Lars, vad kan man säga om denna Katt! Är det ens en katt??!! Eller är han ett djävuls embryo!
Ibland kan man undra!
Lars har under två timmars tid velat gå in och ut 16 ggr, Detta är ej en överdrift, jag har räknat!!
Om man inte släpper ut Lars frambringar han ett hemskt ljud. Lars kan INTE jama, han använder sig istället av ett gutturalt läte. Ett läte som får blodet att isa sig i ådrorna. De låter som en blandning mellan ett barn skri och ljudet av krita mot en griffel tavla.
Detta ljud gör man vad som helst för att slippa!!! VAD SOM HELST!!
En annan sak Lars älskar är att bita på håret, så fort man somnar är han där! Man vaknar upp av ett smaskade ljud, och försöker förtvivlat få bort honom. Men Lars vägrar att ge sig. Han sätter sina små onda tassar på varsin sida om huvet och håller fast!
Nu står man inför ett svårt val, Om man ger sig och låter Lars bita klart så gör de inte speciellt ont. Men om man vågar göra fortsatt motstånd så sätter Lars hårt mot hårt! Lars fäller då ut klorna, man känner hur de sakta men säkert trycks in i hårbotten. Inget tvekan eller samvetskval här inte.
Men det är här Alma kommer in i bilden, När man skriker i förtvivlan över detta övergrepp rycker Alma in. Även Alma tycker att den feta katten med de onormalt lilla huvudet är läskigt. Men har man en matte måste man ju ta hand om henne!! Så hon kommer modigt fram och skrämmer bort Lasse.
Lasse blir irriterad över detta avbrott, men man ser hur han tänker för sig själv: Du vann slaget,men kriget lilla Hanna, de har du inte en chans att vinna, Tills vi möt nästa gång! Lasse vänder oss sakta ryggen och går långsamt ut ur rummet, de sista man ser är hans smala svans som slingrar sig om en orm mot dörrkarmen………..
